Att fånga känslan — en hobbyfotograf blir till
Folk & Fe
När jag var 10 år gammal började mitt intresse för att fotografera. På den tiden visste jag inte alls att jag i framtiden skulle fånga norska fjäll, isländska vattenfall, djur och natur på Bali och mycket mer på bild.
Min pappa har alltid haft ett intresse för att fotografera så kanske är det därifrån jag har fått det – jag vet inte. Allt jag vet är att jag har tyckt om det sedan jag var ett barn och att pappa alltid har uppmuntrat mig till att fotografera. Det har gjort att mitt intresse stannat kvar och utvecklats.
Från att använda min mammas kamera, fick jag min första egna på julafton när jag var 11 år. Två år senare ärvde jag pappa’s gamla kamera, och detta blev min första systemkamera.
Drömmen om Island
Då denna systemkamera gick sönder efter flera år, hände något som skulle inspirera drömmen om att fotografera mer än bara mitt närområde. När jag köpte en ny kamera begagnad skickade förra ägaren med en massa tillbehör till kameran. Bland de fanns några fototidningar.
I en utav dessa fanns en artikel om Mathias Klum, där de visade upp lite av hans bilder. Bland annat fanns en bild från Island som jag verkligen fastnade för. Detta fick mig att utforska Island mer och mer och drömmen om att en gång resa dit och fotografera hade vaknat.
Att fånga naturen
Mitt intresse för fotografering fortsatte växa genom åren. Jag började redigera mina bilder (kanske lite väl mycket ibland), men jag började också gå ut i naturen och fotografera mer där. Det var alltid lätt att hitta något motiv att fånga på bild i naturen, där allt är så vackert.
Jag är van från min barndom att vara i naturen, men hade aldrig reflekterat särskilt mycket över det förrän jag flyttade från Dalarna till Stockholm när jag var 19 år. Det var först då mitt intresse för naturen och vildlivet började utvecklas och idag uppskattar jag det på ett helt annat sätt än vad jag gjorde när jag var yngre.
Drömmen blir verklighet
När jag var 22 år vaknade jag upp på julaftonsmorgon ovetandes om att min dröm snart skulle uppfyllas. Jag fick nämligen den dagen en resa till Island av min sambo. Resan skulle ske i februari följande år.
Islandsresan är något jag aldrig kommer glömma. Vi red på islandshästar och förfrös tårna. Det var mer snö på vägarna än vad man kan förstå om man inte varit där — så pass mycket att vägarna stängdes av och vi blev fast i bilen under natten. Vi badade i varma källor och såg så mycket vacker natur att vi knappt visste var vi skulle titta.
Island kan vara den vackraste platsen jag varit på och det var på Island som jag insåg att jag vill lägga mer tid och energi på att fotografera, men också på att uppleva mer av naturen.
Bali
Även om det inte är kameran, utan tillfället, som gör en bild bra så kände jag förra året att jag var redo att uppgradera min utrustning.
Jag bestämde mig för att köpa ny kamera och objektiv bara någon vecka innan jag skulle till Bali tillsammans med min familj, för att fira min mammas 50 årsdag. Det var ett spontanköp som jag verkligen inte ångrar. Jag tog varje chans jag fick innan resan för lära känna min nya kamera så att jag skulle vara förberedd på allt jag skulle få se på Bali.
Redan första kvällen på Bali fick vi uppleva naturen och dess djurliv då vi gick ner till stranden för att möta vågorna där vattnet stigit högt upp på strandkanten. På vägen dit möttes vi av fladdermössen som bodde utanför dörrarna till våra hotellrum och ljudet av geckoödlornas väldigt konstiga läte. Vi bestämde redan där på stranden att vi skulle vakna tidigt varje dag för att hinna med att se så många soluppgångar som möjligt och det var också det vi gjorde. Varje dag ringde väckarklockan när hon blivit halv 6 och vi gick mot stranden för att se soluppgången. Sedan gick vi tillbaka till hotellet för att äta frukost och åka iväg till någon plats vi planerat för dagen innan.
Det finns mycket vackert att se på Bali, vilket många andra också tycker och det kan därför vara svårt att få till en bild som ingen annan redan har tagit. Men trots att många av bilderna jag kom hem med kanske inte är unika så fick jag ändå till några som jag själv är nöjd med, vilket ju är det viktigaste.
Vi besökte många otroligt vackra och spännande platser. Vi åkte mitt i natten för att bestiga vulkanen Mount Batur, snorklade på olika platser, åkte båt och fick syn på delfiner, åkte forsränning och besökte risfält och olika vattenfall.
Apkonster
På mammas födelsedag bokade vi ett hotell i Ubud och på vägen dit stannade vi till vid Sacred Monkey Temple Sanctuary. En plats med väldigt vacker natur och tempel, men framförallt 700 apor av sorten långsvansade makaker.
Det var spännande att se hur aporna lever sina liv och integrerar med varandra och med människorna som besöker platsen. Med tanke på att det var apor i princip överallt så var det lätt att hitta ett motiv på den här platsen. Det var dock lätt att missa vissa händelser som visade mycket känslor hos aporna, vilket var det som blev utmaningen där.
Det finns alltid någon utmaning på alla platser och ibland gäller det bara att försöka göra det bästa av situationen.
Tiden på Bali gick fort och jag önskar att jag haft lite mer tid där. Det fanns så mycket att uppleva! Men jag känner mig ändå nöjd. Naturen var precis lika vacker som jag förväntade mig och upplevelserna var oförglömliga. Jag lärde mig också mycket om min nya kamera och utvecklades mycket under resans gång.
Att hitta det perfekta tillfället
Under de två senaste åren har jag lärt mig så mycket om fotografering.
För mig handlar det inte längre om att bara ta en bild på vad som helst, även om jag ibland tar sådana bilder också, utan det handlar numer om att förmedla känslan på platsen och i ögonblicket. Det är ofta svårt, då man aldrig vet hur naturen beter sig. Ljuset måste vara rätt, inte för fint väder, inte för dåligt, inte för stark måne och inte för mycket moln på natthimlen.
Det krävs planering.
Kanske måste jag gå upp tidigt på morgonen för att hinna till en plats innan solen står för högt på himlen, eller så måste jag vara vaken sent på natten då stjärnhimlen är som klarast. Men ibland kan jag se en plats med de perfekta förhållandena när jag är på väg någon helt annanstans. Då känner jag ett starkt behov av att stanna, vilket leder till att resan tar mycket längre tid än väntat.
Det är alltså inte så lätt att få till en perfekt bild, eftersom det krävs att man har den tid som behövs för att få till det perfekta tillfället.
Jag vet inte hur många bilder jag besitter som inte är någonting att ha, men det är också bland de bilderna som några av mina favoriter finns. Trots att bilderna ibland inte är något, så är det ändå alltid värt det, eftersom varje bild som tas är en chans för mig att utveckla mitt intresse. Det är också ett minne om ett ögonblick där jag var ute och fotade — lycklig.
Follow