Min resa med att hitta klädmaterial började för flera år sedan och det tog ett bra tag innan jag kom fram till att naturmaterial som ull, lin och skinn är enligt mig det bästa.
Jag är på fritiden jägare, fiskare och en friluftsmänniska uti fingerspetsarna.
Bor på toppen av Vättern där det är öppna fält och kuperad terräng, från kulturskog till urskog. Vädret är väldigt varierande då insjön styr mycket hur dagen skall se ut. Ibland är det så karga vindar att man känner kylan in i märgen, speciellt kännbart vid klipporna när man kastar efter vinterns lax.
Har en kopia av en karta från sent 1600-tal där det står berg och oländig terräng vilket faktiskt sammanfattar naturen rätt så bra.
Detta ställer höga krav på klädseln då det är mycket upp och ner i terrängen, man kan bli överraskad att regnet, blåsten och kylan helt plötsligt slår in i marken när det för en stund sen var fint väder.
Lika förrädiskt som förföriskt är vädret här vid Vättern.
Förr körde jag mycket material som polyester med mesh och goretex.
Faktum var att jag för några år sedan började kolla upp vad man använde sig utav förr i terräng som var krävande som klarade höstvintern och vårvintern.
Till sydpolen och bortom
Av en händelse började man söka på olika expeditioner som Andrée som tog luftballongen till nordpolen eller Amundsen som blev den första människan på sydpolen.
Just det sistnämnda grottade jag in mig på och läste en hel del om hans klädsel, vilket jag senare fick erfara att de gjort en hyllning till honom och tillverkat en anorak i samma material, vaxat lin och bomull.
Visst känner man sig lite som en upptäcktsresande ibland när man ger sig in i okänd terräng i jakt på villebrådet.
Så givetvis tog nyfikenheten över och man införskaffade denna anorak och som jag älskar det plagget. Men min nyfunna kärlek till naturmaterialet stannade inte där utan jag letade efter ett par byxor, från samma tillverkare fann jag mina knickers i merinoull, lin och skinn men det tog mig nästan tre år att få då dessa tog lång tid att tillverka sen kan jag tänka mig att efterfrågan inte var så hög.
Längs vägen började jag söka mig till personer som tillverkar i mindre skala just för att kunna sätta prägel på min utrustning och bidra till deras framtida arbeten.
Allt ifrån långa sockor, skinnbälten med olika tillbehör som passar olika typer av jakt och fiske.
Min mössa som är av fårull och som ständigt är med mig på äventyr i vått och torrt är av modellen the Southlander från Red Hat Factory.
Det som gör att jag älskar naturmaterial är det följer årstiderna och vädret. Kyler när det är varmt, värmer när det är kallt, transporterar bort svett och värmer även när det är vått av regnet.
Isolerar mot kyla då man använder luftspalten och flerskiktsprincipen.
När man väger samman allt detta så kommer jag alltid välja naturliga material framöver.
Håller livet ut om man vårdar materialet med att vaxa in det så det står emot viss mängd väta eller smörjer in lädret på remmar, skor och bälten. Lappar det som har nötats ut så man ger det fortsatt liv.
Jag är långt ifrån klar med min resa inom jakten och fisket. Mina berättelser om storfisken som slet sig eller om vildsvinet som sprang emot mig. Om jag lär ut kommande generationer om viltvård, fiskevård och val av naturmaterial som klädsel vilket är bättre för miljön och att man når fram så blir jag stolt.
